WisdomTänd
Eller Wisdomtooth som den egentligen heter, är en stor topp längst in på kammen på Molars. Den ser verkligen skitbrant ut och hela skiers left sidan är brutal exponerad med en jätteklippa. Såååå..den sidan håller man sig borta från. <br />Till WT kommer man inte genom att gå med hudar...eller jo det går säkert men det är inte det smidigaste alternativet. Det lättaste sättet att nå det åket är att gå längsmed kammen (ridgewalknig) från Ozone. Det tog oss ca 90 minuter att komma fram till toppen. Vi hade lätt kunnat kapa 10-20 minuter om vi hade åkt skidor/bräda på vissa delar och om min rygga hade hållt ihop i ett stycke. Rämmen som man fäster skidorna på fick bara för sig att gå sönder efter ca halva sträckan. Så det va jäkligt surt. Fick fästa skidorna på ett annat sätt ist, så det funkade..men det va bra mkt tyngre.
Det va gött skönt att nå toppen...surpla i sig lite vatten och ta en bit mat innan vi bestämde vart och hur vi skulle ta oss ner.
Vi bestämde att jag skulle stanna på toppen för att ha koll på alla hela vägen ner samt att jag skulle ta lite kort. Blev faktiskt några bra bilder...lite sneda...men vafan.
Det va ett jäkla fint åk med kall och riktigt bra snö på toppen som sedan blev lätt vindpackad mot slutet vilket gjorde att man ibland skar fast lite i svängarna. Men det var nog bland de längsta åken med jämn branthet som jag gjort på hela säsongen. Okej om man skulle kört Ruby bowl i Whistler på en bra dag så är det nog längre...och mindre ansträning för den delen. Fast vägen upp är ju havla nöjet??? Eller?!
En sista trip till rogers blev det oxå. Det va jag Anna som åkte iväg för att slita i ett par timmar i underbara glacier park. Anna försökte dagen innan att få tag i Matt och Sara som oxå var sugna på att åka iväg, men utan resultat.
Så vi for iväg sådär lagom tidigt med en snabb frulle och lite kaffe på vägen.
Kändes inte så farligt att köra till Rogers som det brukar göra. Man brukar vara trött och det brukar vara dåååååligt underlag, ofta snö och lite is och kass sikt. Men dagen var annorlunda. Bara sol och bluebird och det gick jäkla fort att det var näästan ett rent nöje att köra.
Väl där så packade vi om lite grejer, plockade på oss pjäxor i lodgen där vi träffade Chris...en dansk som hakade på. Precis när jag skulle ut för att börja fixa med hudarna så möter jag just...Matt och Sara. Så vi väntade in dom och vi blev ett gäng på fem starka. Målet med dagen var att hajka till "baksidan" av Cheops, som vi tidigare bara åkt andra sidan av. Baksidan låg sådär lagom bra och skyddat så att snön trodde vi skulle vara sådär lagom bra :D
De hajkerna jag tidigare gjort i Rogers har vart rätt korta men å andra sidan vart en höjdmeters kamp redan från början. Den här var helt annorlunda. Första 2 timmarna var bara platt platt platt. Sista 2 var däremot...hoshhh..branta som attan. Var speciellt ett ställe som kändes riktigt sketchy. Brant, solexpnerat, orört och med ett krön precis ovanför där vi gick. Så där gick iaf jag riktigt snabbt för att slippa vara där allt för länge.
Om det var det risigaste stället så var nästa brant iaf det jobbigaste på heeela dagen. Riktigt brant, sockersnö som bara faaaaller sönder och stenhårt inunder som gör att snön rasar bort. Så det blev mkt svordommar och "umphfff" där kan man säga. Men det va ju bara att bita ihop och tänka att "om 50 höjdmeter till så får jag gå platt för att sedan får åka ner..sweeet!". Så efter ett tag och mkt armarbete och en jäkla massa svett så var man uppe. ALLA andra hade ju redan kommit upp, Matt och Chris hade redan spanat in linje att göra. En liten hängdriva ner till ett smalara passage som sedan ledde ut till ett större fält. Jag fick åka näst sist in i det smala partiet och fick inte fullt så bra snö som de andra. Men å andra sidan fick jag åka näst först i den sista biten....lätt värt det!
När vi var nere så var det frågan om vi skulle knalla upp och köra ett till åk eller om vi skulle bara...sola lite och sen pka hem. Eftersom Anna kände att hon hade gjort en grymm avslutning på Rogers och jag var lat som attan och tyckte att sol lät mkt bra. Så gräva gräva för en solgrop och ligga och gotta sig i solen i typ...10 min innan världens moln drev in för att förstöra det....HELT. Så vi beslöt oss för att dra hem ist, vilket vi gjorde. Kul resa hem med en sjukt rolig diskution om allt möjligt....planer inför fester hung like a horse.... säsongen som vart.... vad som kanske komma skall... ja....det va en snabb och jäkligt skrattylld hemresa. Sen kikades det lite på de bilder som vart tagna under dagen...en del fina..en del..kassa :P Men många minnen...för det är en sak som Rogers är bra på...skapa minnen. Jag kommer ihåg alla åk från säsongen. Vart, hur, varför....as grymt! Älskar det stället!
Sen var det ju lite fest och sånt mot slutet oxå. Hung like a horse var väl den festen som var absolut bäst av alla! HANDS DOWN! Det va en helt underbar kväll! Kul tema med tight and bright och så jäkla bra folk där och stämningen var.... här ska det väl vara ngt sådär helt kalas bra ord ...kommer inte på ngt nu.. och fantastiskgt just don´t cut it. För fest...main event och efterfest var oxå sådär helt underbart bra! Så det finns inget jag kan klaga på där riktigt....alls?!
Dagen efter blev det låååång städdag och annat skit....ap tråkigt men det var tvunget till att göraas eftersom det va sista dagen i boendet.
Sen såklart...var det dags att dra till Whistler. En lång åktur som tog kortare tid än vad vi hade tänkt...mkt pga att man ställlde in sig på att det skulle ta en jäkla tid samt att vi körde nog en bit snabbare än vad man egentligen får göra. Men efter ca 10 timmar så var vi framme och det var sjukt skönt att få se Whistler igen...i typ 20 min. Sen gick jag ut på stan och tänkte stilla för mig sj att ...det är säkert över 1000 människor ute och knallar på stan nu och jag känner...ingen. Det va faktiskt en ganska tråkig tanke. Så anti stoket infann sig rätt snabbt tyvärr. Inte nog med det så blev jag dessutom fett sjuk dagen efter. Feber och grov förkylning skulle kanta mina dagar. Inte det jag hade skrivit på för innan vi åkte hit. Men shit happens.
Det va en hel del känslofyllda dagar då vi lämnade Golden.... och vad ska jag säga. Jag vill bara tacka ALLA som jag träffat under säsongen som gjort den till guld!!! Ni vet vilka ni är...och att jag kommer nog se Golden fula järnväg nästa år oxå. Saknar den redan. Finns mkt att sakna...vissa mer än andra.
Är nu i Whistler och har varit här i ett par dagar. Vädret har varit kasst och ..ja...inte funnits mkt att göra för en sån som mig som inte äger parkskidor...alls. Det suger ska ni veta, för den här tiden är all about park åkning. Så.....fuck me antar jag.
Sitter just nu på vår efterfest. Nästan alla Golden bor som är i Whistler just nu har vart här...alla utom Brandon och Jimmy antar jag. Men sen kan man räkna in de flesta, och det har vart skönt att snacka med skönt folk som man känner sen innan. En hel bunt ska sova hos oss ikv. Så det lär väl bli en kul frukost och dagen efter antar jag. Chop, JF, Jocke, Rookie och Jenny fick för sig att sova över..skoj skoj :D
Va en helt ok kväll, hade räknat med utgång, men så blev det inte. Vi va hemma hos hela kvällen och chillade. Skoj men inte riktigt det jag ville göra.
Detta blev ett långt inlägg. Kommer lite mer bilder och grejer snart....
Kramar på er alla!!!!!
Laters!!!
Det va gött skönt att nå toppen...surpla i sig lite vatten och ta en bit mat innan vi bestämde vart och hur vi skulle ta oss ner.
Vi bestämde att jag skulle stanna på toppen för att ha koll på alla hela vägen ner samt att jag skulle ta lite kort. Blev faktiskt några bra bilder...lite sneda...men vafan.
Det va ett jäkla fint åk med kall och riktigt bra snö på toppen som sedan blev lätt vindpackad mot slutet vilket gjorde att man ibland skar fast lite i svängarna. Men det var nog bland de längsta åken med jämn branthet som jag gjort på hela säsongen. Okej om man skulle kört Ruby bowl i Whistler på en bra dag så är det nog längre...och mindre ansträning för den delen. Fast vägen upp är ju havla nöjet??? Eller?!
En sista trip till rogers blev det oxå. Det va jag Anna som åkte iväg för att slita i ett par timmar i underbara glacier park. Anna försökte dagen innan att få tag i Matt och Sara som oxå var sugna på att åka iväg, men utan resultat.
Så vi for iväg sådär lagom tidigt med en snabb frulle och lite kaffe på vägen.
Kändes inte så farligt att köra till Rogers som det brukar göra. Man brukar vara trött och det brukar vara dåååååligt underlag, ofta snö och lite is och kass sikt. Men dagen var annorlunda. Bara sol och bluebird och det gick jäkla fort att det var näästan ett rent nöje att köra.
Väl där så packade vi om lite grejer, plockade på oss pjäxor i lodgen där vi träffade Chris...en dansk som hakade på. Precis när jag skulle ut för att börja fixa med hudarna så möter jag just...Matt och Sara. Så vi väntade in dom och vi blev ett gäng på fem starka. Målet med dagen var att hajka till "baksidan" av Cheops, som vi tidigare bara åkt andra sidan av. Baksidan låg sådär lagom bra och skyddat så att snön trodde vi skulle vara sådär lagom bra :D
De hajkerna jag tidigare gjort i Rogers har vart rätt korta men å andra sidan vart en höjdmeters kamp redan från början. Den här var helt annorlunda. Första 2 timmarna var bara platt platt platt. Sista 2 var däremot...hoshhh..branta som attan. Var speciellt ett ställe som kändes riktigt sketchy. Brant, solexpnerat, orört och med ett krön precis ovanför där vi gick. Så där gick iaf jag riktigt snabbt för att slippa vara där allt för länge.
Om det var det risigaste stället så var nästa brant iaf det jobbigaste på heeela dagen. Riktigt brant, sockersnö som bara faaaaller sönder och stenhårt inunder som gör att snön rasar bort. Så det blev mkt svordommar och "umphfff" där kan man säga. Men det va ju bara att bita ihop och tänka att "om 50 höjdmeter till så får jag gå platt för att sedan får åka ner..sweeet!". Så efter ett tag och mkt armarbete och en jäkla massa svett så var man uppe. ALLA andra hade ju redan kommit upp, Matt och Chris hade redan spanat in linje att göra. En liten hängdriva ner till ett smalara passage som sedan ledde ut till ett större fält. Jag fick åka näst sist in i det smala partiet och fick inte fullt så bra snö som de andra. Men å andra sidan fick jag åka näst först i den sista biten....lätt värt det!
När vi var nere så var det frågan om vi skulle knalla upp och köra ett till åk eller om vi skulle bara...sola lite och sen pka hem. Eftersom Anna kände att hon hade gjort en grymm avslutning på Rogers och jag var lat som attan och tyckte att sol lät mkt bra. Så gräva gräva för en solgrop och ligga och gotta sig i solen i typ...10 min innan världens moln drev in för att förstöra det....HELT. Så vi beslöt oss för att dra hem ist, vilket vi gjorde. Kul resa hem med en sjukt rolig diskution om allt möjligt....planer inför fester hung like a horse.... säsongen som vart.... vad som kanske komma skall... ja....det va en snabb och jäkligt skrattylld hemresa. Sen kikades det lite på de bilder som vart tagna under dagen...en del fina..en del..kassa :P Men många minnen...för det är en sak som Rogers är bra på...skapa minnen. Jag kommer ihåg alla åk från säsongen. Vart, hur, varför....as grymt! Älskar det stället!
Sen var det ju lite fest och sånt mot slutet oxå. Hung like a horse var väl den festen som var absolut bäst av alla! HANDS DOWN! Det va en helt underbar kväll! Kul tema med tight and bright och så jäkla bra folk där och stämningen var.... här ska det väl vara ngt sådär helt kalas bra ord ...kommer inte på ngt nu.. och fantastiskgt just don´t cut it. För fest...main event och efterfest var oxå sådär helt underbart bra! Så det finns inget jag kan klaga på där riktigt....alls?!
Dagen efter blev det låååång städdag och annat skit....ap tråkigt men det var tvunget till att göraas eftersom det va sista dagen i boendet.
Sen såklart...var det dags att dra till Whistler. En lång åktur som tog kortare tid än vad vi hade tänkt...mkt pga att man ställlde in sig på att det skulle ta en jäkla tid samt att vi körde nog en bit snabbare än vad man egentligen får göra. Men efter ca 10 timmar så var vi framme och det var sjukt skönt att få se Whistler igen...i typ 20 min. Sen gick jag ut på stan och tänkte stilla för mig sj att ...det är säkert över 1000 människor ute och knallar på stan nu och jag känner...ingen. Det va faktiskt en ganska tråkig tanke. Så anti stoket infann sig rätt snabbt tyvärr. Inte nog med det så blev jag dessutom fett sjuk dagen efter. Feber och grov förkylning skulle kanta mina dagar. Inte det jag hade skrivit på för innan vi åkte hit. Men shit happens.
Det va en hel del känslofyllda dagar då vi lämnade Golden.... och vad ska jag säga. Jag vill bara tacka ALLA som jag träffat under säsongen som gjort den till guld!!! Ni vet vilka ni är...och att jag kommer nog se Golden fula järnväg nästa år oxå. Saknar den redan. Finns mkt att sakna...vissa mer än andra.
Är nu i Whistler och har varit här i ett par dagar. Vädret har varit kasst och ..ja...inte funnits mkt att göra för en sån som mig som inte äger parkskidor...alls. Det suger ska ni veta, för den här tiden är all about park åkning. Så.....fuck me antar jag.
Sitter just nu på vår efterfest. Nästan alla Golden bor som är i Whistler just nu har vart här...alla utom Brandon och Jimmy antar jag. Men sen kan man räkna in de flesta, och det har vart skönt att snacka med skönt folk som man känner sen innan. En hel bunt ska sova hos oss ikv. Så det lär väl bli en kul frukost och dagen efter antar jag. Chop, JF, Jocke, Rookie och Jenny fick för sig att sova över..skoj skoj :D
Va en helt ok kväll, hade räknat med utgång, men så blev det inte. Vi va hemma hos hela kvällen och chillade. Skoj men inte riktigt det jag ville göra.
Detta blev ett långt inlägg. Kommer lite mer bilder och grejer snart....
Kramar på er alla!!!!!
Laters!!!
Kommentarer
Trackback
