pereverywhere

Tja tja! Ja idag har jag åkte lite sånnadära vahettere...skidor?! Huh?
Kom upp till berget rätt sen...typ 10? Det hade snöat 2 friska cm...och det var gött hårt överallt. Hade med friåkningskidorna och hade ställt in mig på lite snabbare och rakare åk med inslag av luftfärder. Börajde rätt bra med att köra ett skönt åk som jag körde 2-3 ggr dagen innan. Hittade droppet som jag hade kört dagen innan. Tar lite mer fart och lite längre åt vänster för att slippa den jäkla gropen man landar i annars. Men självklart så landar jag i gropen, backcheckar (när man slår i ryggen i snön) och åker därifrån. Märkligt att man inte klara den landningen idag när man nötte samma drop dagen innan!
Fortsätter med att köra runt lite och försöker hitta lite bra ställen. Söker lite vid Redemption ridge..drar ner i en tidig ränna. Skitdåligt före och stenhårt överallt. Åker ner väntar in de andra. Vi klagar på hur hårt det är för att sedan åka vidare. Eftersom man har åkt där rätt många gånger så vet man om alla gropar och skit som finns där...så man tar det lite lugnt. En som inte tog det lugnt där var James som jobbar som liftwaffe. Han dundrade utför en grop och krashade totalt. I fallet så lyckades han vrida om knät rätt rejält. Han klarade sig hyffsat dock och kunde ta sig ner på egen hand.
Vi drog ner och käkade en bit för att sedan åka upp igen...det blev ägen sista åket för dagen.
Emil hade spottat ett gött litet drop en bit ner på CPR ridge. Alla var på att ta det och jag skulle köra först. Av Emils instruktioner fattade jag det som att ju mer åt vänster man hoppade desto större var droppet. Så jag siktade vänster som fan. Tog lite fart och sedan körde ut. Det första jag ser i min landning är ett gäng stenar och det första jag tänker är...hoppas jag missar allt. Jag landar såklart MITT på stenarna och krashar som fan. Trodde jag kunde få ihop det igen men...ne. Jag slår i bakhuvet lite (gött att man har hjälm!) och får en liten smäll på knät...inget farligt dock. Blev lite yr och for ner till Jocke för att fråga hurvida man kunde laga skidan fint eller inte. Det gick som tur var. Men det kommer att kosta....ett helt gäng med öl. :O

Moberlys skulle testas oxå. Det är en pub som ligger en bit uti skogen. Dom har lite "temakvällar" som burger wednesday och wing nite på torsdagar. Då beställer man alltså öl eller cola eller ngt götta och sedan kan man välja mellan 20 olika smaker. De kostar 40cent styck och för om man ska beställa olika smaker så är det 6 wings per smak...så att säga...fatta mig rätt :P Så buffalo, honey garlic och pineapple curry tog jag. Så 18 wings totalt. Sheeeeeeet vad jag blev mätt. Så nu sitter man här och bloggar och döör för att magen är helt paj. Så spänd och ont man har...suck...blogging for warriors :P

Det börjar bli seriös snöbrist på denna ort. Jag fick 5 pudersvängar igår.....5 svängar fler än vad jag har fått på ett bra tag. Fantastiskt trist....verkligen! Så det står alltså varje dag att det ska komma si och så många nya cm med snö. Men så skjuter dom upp det lagom till att man tror att det faktiskt kommer att komma ngn snö. Suger hårrt!
Så vi har muppat runt i systemet och byggt lite kickers och lärt oss att buttra med skidorna. Svårt men skoj när man klarar av det :D Lite spinns och flips och en heel del kamikaze krashar. *host**host Jonas*host**host*.
Såattehh..snö alltså...suck.
Ska f*n boka om biljetten snart oxå. Har inte gjort det än...Schämmes Per! burrr!!
Hoppas på att det blir så billigt som möjligt alltså 100CAD vilker är i dagens marknad ca 630 svenska pesos.
Varför jag ska åka hem är för att komma hem till la famillia och den dära AK´n :P
Skulle vart ballt att hänga med de andra till whistler och stanna där tills maj och åka park och bara mysa i mysWhistler som det faktiskt är på våren. Det är nästan bättre än på vintern!
Har precis sett Jumper på bio. Den va väl..sådär. En typisk cool bio rulle. Noll handling och massa CGI och hög volym etc etc. Den såg vi i Golden lilla salong som luktar fis eftersom det värms upp av metan-gas...haha..ne. Men gasuppvärmt är det faktiskt..och det luktar faktiskt fis.
Inte heller blir man bortskämd med 7.1 system eller ngt sånt. Utan gammal hederlig stereo DUDE! Så det är ju ingen upplevelse precis. Men bättre än att sitta och mögla framför ....datorn ;D
Sa jag att det bara kostade 5CAD?

Förresten så tycker jag att det är lite dåligt med kommentarer! En kanske två kommenterar mina väl (nåja) planerade inlägg som skrivs med pinpoint (nåja) precision och ord vassa som ett Kochmesser knivset.
Så kom igen. Jag vet att ni läser...eller ja...jag vet ju faktiskt inte om ni läser. Känns mer som att folk tittar på de fine bilderne jag har lagt upp. För ju mer bilder....desto fler besökare....odd ain´t it?!
Så jag ska la börja med videoblogg eller ngt sånt....not.
Nääähh. Nu är jag lite less på att skriva. Erik De(a)dering fyller år idag..närmare bestämt 24st.
Sååå..stay classy World!

Helgen är över. Känns rätt märkligt att vara här. I vanliga fall så är man ju "working for weekends" och man tycker det är jävligt med måndagar. Så är det inte här....alls?!
Vardagar i Golden kantas av skiiiiiiiing :D Medan helgerna är tråkiga och massa festande :(
Ne men alvar! Det är fan inte super kul med helger. Man vet att man inte orkar vara hemma och mögla. Så man drar ju alltid ut och festar, hence the hungoverness of weekends. Då går det ju iofs rätt långt på en av dagarna, så då går ju helgen lite fortare.....vilket är bra :D
Den här helgen började med lite partaj som varade hela långa natten. Sen var det bakfylla på lördagen....inget mer.
Idag blev det lite annat dock! WEEEHOO!! Bowling, och inte vilken bowling som helst. Utan five-pin bowling som tydligen är typiskt north american. Så fem käglor som har olika värden som gör att en strike är värd 15, det gör att max är 450. Sen är kloten mindre och saknar hål helt och hållet. Dessutom samma vikt på kloten men olika storlek, så tjejor eller pöjker med små händer har lite mer probläm.
Med bowlingen avklarad så mötte vi upp med Jocke som joinade in för mat på kinaresturangen som kör buffé på söndagar. Sweeetohhh! Sushi och annat götta, samt efterrätt för den nätta summan av 12dollar....ok..lite dyrt..men vafan...det är rätt gott och man slipper både laga och diska :D
Oscargalan var ju oxå. Rätt ok att kolla på. Lite väl mkt tv-humor från killen som var host må jag säga. Men bättre än att inte göra ngt alls.

Ja...då kom den där dagen som fick upp blicken för alvaret med berg och snö. Vi hade fått ett varningens funger från Erik, den norska skipatrolen, att det är ostabilt ute i backcountryn och att man ska vara försiktig. Men vi tänkte att njaa...vi tar en säker väg ner. Inget brant inget exponerat, bara lugnt och fint. Vi (jag, Jonas, Amelie, Mikael och Emil) hookar ihop med Anna, Lisa och Schweiziska Sven samt två danskar Kent och Jeppe, på vägen upp. Vi stod först och kollade snön lite på ena sidan, och den såg helt kass ut. Man skulle kunna kasta en bomb på snön utan att det skulle bli ett enda märke...bara is och djävulskap. Så vi fortsatte en bit bort på kammen och fann lite bättre snö. Jonas och Micke som va lite på exibitionist humör gick en bit bort för att vi skulle fota dom. Jag hade själv ingen kamera med mig så jag fick låna Mickes mellanformats kamera med film i stället för minneskort....the old fashion way:D Han har en Lomo kamera som även brukar kallas för the magic box eftersom bilderna blir aldrig som man har tänkt sig. Det finns lite inställningar men det mesta är måfå. Finns så man kan ställa in brännvidd men man vet itne hur mkt man ändrar eftersom det inte är en spegelreflex kamera. Så den är lite special, men jäkligt cool!
Så där stod vi och svor och frös över att latmaskarna inte åkte. Dom bara stod längst upp och plockade med grejerna och pekade här och var.
"Åk då för fan!".... en minut senare droppar micke in och drar en fin sväng på en upplyst rygg. Han svävar ner en bit till och vinkar sen ner Jonas som drar ett par sköna telissvängar.
Jahaja...då var det avklarat, tänkte vi. Anna och Lisa drar ner först av oss. Det såg sjukt härligt ut när dom studsade ner för backen, så jag såg verkligen fram emot att få dra mitt åk. Jag hade spottat en linje en en bit längre ut på ett fint fält där jag hade åkt någon vecka tidigare. Precis när jag hade tänkt att droppa in så hör jag en röst en bit till vänster om mig som hojtar "AVALNANCHE!". Jag vänder mig om och kollar. Jag blir helt paff när jag ser en gigantisk lavin som höll på att släppa. Det tar bara 2-3 sekunder så har den vuxit exponentiellt till en enorm lavin som for fram i farter över 200km/h. Ögonblicket senare hade den nått botten och börjat lugna ner sig. Snömolnet var 50m högt och gigantiskt! Jag blir helt stel av skräck ända till jag fattar att det faktiskt kunde ha varit någon i lavinen. Så jag tar mig ner till Lisa och Anna för att sedan åka mot fältet där lavinen gått över. ALLA träd som stod där hade blivit totalt förstörda, inte ett enda helt träd!
Vi yrar runt sökandes med trancievrarna i högsta hugg. Paniken fanns där, kunskapen...inte. Vi har lite teoretisk kunskap om hur man ska söka av ett fält. Men det här var första gången som det var på riktigt. Vi påpockar uppmärksamhet och får höra att några har anropat efter en räddningshelikopter som skulle komma snart. Några minuter efter det så skriks det att ingen var med i lavinen utan att den hade spruckit 2-3m nedanför några, så inget liv var i fara.
Lättade sätter vi trancievrarna till sänd läge igen och åker ner. Skärrade och en erfarenhet rikare.
Resten av dagen tar vi det lugnt och chillar vi day lodge. Blev kanske 2-3 åk till. Men inget utanför repen, det vågade vi inte.

Solen fortsatte att gassa dagen efter. Så jibb stod på schemat. Hoppa och skutta på det mesta vi såg. Jag tränade mkt på att åka switch....alltså baklänges för er som inte vet. Det börjar bli bra flyt i den åkningen, då skären börjar sitta bättre och farten finns där oxå. Så det känns ju bra:D
Men fan....vi är inte här för att åka pist!! GODDAMMIT! Vi är här för att åka puder! Så....well...where the heck is it??? Huh?!

Micke fyllde år igår oxå....25 friska år på nacken. Så det blev en såndära fest då. Alla var där :P hehe. Nee, men det var verkligen jäkligt skoj! Var på Riverhouse bland annat där det drogs lite shots. Riverhouse specialaren "shaft" som var en kaffe...shot(?) som var jäkligt god samt en hallon smakande shot som hette Pornstar. Hela kvällen slutade med lätt efterfest hemma hos oss där det snackade konspirationsteorier och annat tjafs. Sjukt kul på fyllan för alla blir så jäkla kloka...helt otroligt :P

Så idag så har jag suttit med datorn i knät i ett antal timmar. Kollat lite gamla bilder och bara tagit det jäkligt lugnt!

Bilder kommer imorrn!!

Laters!!

Jaa..jag är väl lite seg antar jag! Har inte orkat att skriva "dagbok" varje dag utan har blivit lite pö om pö med bloggandet. Det är inte det man sätter sig och gör efter en hård dag i backen precis. Brukar bli mer på kvällen när man käkat lite god mat och börjat softa lite i soffan/lazyboy fåtöljen. Så jäkla skönt att sjunka ner kolla på TV, surfa lite skit och kolla på polarnas bloggar. Det är vad man gör på en typisk kväll här i Golden. Ibland skojar man till det lite med att gå ut eller ha ngn liten fest hemma. Som helgen som varit

Alla hjärtans dag var en bra dag. Mkt looove här i golden. Vi hade gruppdate i huset så alla datade alla, loove was in the air. :D
Vi hade lite fest hemma hos oss oxå. Jäkligt skoj. Alla var där!

Blev en riktigt grym lördag oxå!
Det hela började med att vi gick upp tidigt tidigt. Vi skulle köra iväg till Rogers Pass och köra lite puder. The crew bestod av Jocke, Fredrik, Kalle, Micke och jag. Vi kom iväg i tid och var framme vid 9 tiden. Vi bestämde oss för att börja med ett åk som heter Cheops. Toppen ser ut som namnet lyder...som en pyramid. Hajken var lång och hade en miljon kickbacks (vändning i ett hud spår) som gjorde att man var rätt trött när man kom till toppen. Åket var helt sjukt! Det började med ett mindre drop ner till ett suuuuperfint puderfält! Jag landade med lite framåtvikt och fick käka snö som fan. Men jag var glad ändå. Steg två var ett mkt mkt brant skogsparti (det brantaste jag har åkt) som var fint....om man åkte tidigt...som inte jag gjorde. Så jag hade knappt ngn bra snö att hålla nere farten med. Så jag försökte verkligen hitta flyt och hitta en bra väg ner. Men jag hittade inget. Mot slutet så fick jag höra på radion att det fanns ett fint litet drop på vänster sida. Jag åkte ner kollade på det och tvekade alldeles för mkt. Så när jag väl dropade hade jag så lite fart så det kanske bara blev 2-3 meter högt, ner till en perfekt landning. Sen så blev det ett gäng superfina pudersvänger ner till dom andra som väntade längst ner.

När jag kom ner var det bara att dra på hudarna och ta av sig så mkt som möjligt för att inte bli för svettig. En lång och brant stigning väntade oss. ca 700 höjdmeter senare så stod vi så nära toppen som vi vågade gå...och orkade för den delen. Hajkerna är alltid jäkligt jobbiga men när man väl står på toppen och har ett fint åk på gång så får man så jäkla mkt energi så man har glömt att man har kånkat upp för ett berg i två timmar.
Ready set see ya och så åkte Fredrik ner mellan träden, puder yrde runt i hans spår. Det såg bra göttit ut!
Eftersom jag skulle fota så åkte jag som tvåa. Det blev ett av de bästa skogsåken ever för min del. Det knäcker nog tom skogen i Revelstoke! Jag började med fint flyt i den mjuka snön och hittade en rolig och bra linje ner med några små pillows mitt i åket. Snön var ööööverallt. Kan aldrig få nog av den känslan måste jag säga! Den är obeskrivlig!
När jag kom förbi skogen så blev snön lite lurigare. Lätt vindpackat gjorde att man fick mer fart och en del tyngre att manuvrera. Så jag fick mer fart än tänkt och kom ner till en ränna som såg ut att sluta i ett drop. Eftersom jag inte hade en aning om hur det såg ut inunder rännan så tog jag en snäv vänstersväng som löste ut en lite lavin runt omkring mig. En ca 30 djup brottkant drog ner all snö som jag hade vid mig. Läskigt värre!! Alla hade lite problem med snön. Kalle släppte tre st mini laviner, och samtliga hade lite problem med att hålla en bra fart och fortfarande kunna manuvrera lätt runt allt. Det var tungt men skoj som attan!
Jag åkte längst ner för att få lite bilder. Sist ner var Micke. Han hade väntat längst upp hela tiden, så när alla var nere så sa tog vi upp walkie talkien och sa att det bara var att bomba, och det var precis vad han gjorde! Han började med att kötta runt bland träden. Sen hade han sjuk fart ner i den sämre snön. Han drog en speed-check sladd och blev helt sprayad av snön så han såg verkligen inget! Pang sa det när han smällde i ett träd. Det dröjde inte länge innan han nästan krashade in ett till. Slutet av åket avslutade med en lite pillowline. Sjukt rolig och bra snö!
Vägen hem fick jag köra. Jag var riktigt trött och satt och nickade till den sista biten hem. Alla var as hungriga så vi tog en liten omväg förbi subway där det blev en gödig sub med kycklig!
Tydligen så var det bestämt att det skulle bli fest. Så jag skyndade mig iväg och köpte lite öl för att sedan dyka ner i vår bubbelpool:D Jag köpte en öl som hette Colt 45....ett namn som jag alltid kommer att komma ihåg. Varför jag ska komma ihåg namnet?! För att jag inte ska göra samma miss och köpa den skiten igen. Det var den sämsta ölen ever! Tom Sofiero smakar bättre!
Så på med badbrallorna och hopp ner i poolen :D Sju var vi från början men en efter en hittade folk ner i poolen. Så till slut var vi 12...vilket var trångt men trevligt :D
Det var lätt den roligaste festen än så länge. Alla var där och alla verkade ha riktigt kul!
Nu sitter jag här...bakis...och bloggar....baahh...ska sova snart..trött som attan.

Laters people!

Vaknade tidigt som satan. Det hade snöat hela natten, men trots det så stod det bara 6cm ny snö på Kickings hemsida. Lite trist tänkte vi när vi var på väg ut till bilen. Men den inställningen ändrades snabbt då vi såg att det skulle bli en riktigt fin dag med solsken och allt! Men vad möts vi av när vi kommer fram till resorten?? GONDOLEN ÄR STÄNGD?! Såklart ska den vara stängd när vi kämpat oss upp tidigt på morgonen. Jävla surt!
Mkt vind i Kicking betyder avstängd gondol. Många locals funderar på att bygga ett vindskydd runt vindsensorn så de inte stannar lika ofta.
Vi fick göra det bästa av situationen och gick iväg till Pioneer chair, som är en sketen tvåstolslift som säkert fyller tresiffrigt snart. Vi tog ett åk där och ville inte göra annat än att åka hem. Men precis då det såg som mörkast ut och hemresan kändes som varmast så öppnade gondolen.
Jag och Jonas drog ner till stairway to heaven liften som stod på stand-by.
Klockan 11 så hade jag gjort ett åk, och då hade vi varit där sedan 9....inte skoj! Vid stairway liften stod en jäkla massa folk. Jag träffade Jay där som stod och rökte och försökte lära sig nya trix med staven....nåja :P
Efter många om och men så öppnade även den liften och skidåkning nalkades! Jag och Jonas körde längs med Redemption ridge för att hitta lite bra snö...och det fann vi. Mellan träden där ingen annan hade åkt på ett tag surfade vi runt och fick face-shot på face-shot....sjukt kul! Vi körde samma vända tre gånger innan vi kände att det var dags att åka ner och käka.
Så vi styrde skidorna mot Compton som är ett bra och halvbrant åk som ofta har bra snö. Vi var bland de första som var där och vi kunde shredda ner i lugn och ro för att sedan dra ner i skogen i Fuezbowl. Skogen var...som alltid...grym, och vi flög fram bland träd och sten.
Sista biten är bara pist. En straightline hela vägen ner var det enda man orkade efter att skogen hade manglat ner benen.
Nere på day lodge mötte vi upp med Emil och de andra för en snabb lunch för att sedan dra ut mot sista åket för dagen. Vi käkade upp bestämde ställe, satte oss i liften och drog ner mot G7 hörnet (läääääängst åt skidåkarens vänster i systemet). Duckade lite rep och kom in mot en jäkligt snävt och trångt spår som man får ta det lite försiktigt på eftersom det är ganska så exponerat (höga klippor nära spåret). De flesta hade åkt där innan....till den skaran kunde inte Jonas räkna sig till. Han kom med liite för mkt fart...skulle stanna vid mig...gled ett par cm för långt fram och bang...for ner för ett 15m stup. Jag blev skitskraj och började skrika efter honom...första gången inget svar...andra gången..."jag mår bra...haha". Vi trodde att han minst hade brutit ett ben eller två men han klarade sig oskadd! Helt otroligt.
Det fick bli slutet på dagen och vi drog hem nöjda och glada! :D

Shjeett vad mkt folk det är i backarna nowdays! Folk överallt, och verkligen inte det folket som kommer hit och åker lagg på puderdagar som faktiskt är bra på att åka. Utan nu är det mer collage frats som kommer hit och super för pappas pengar och har en åkstil som liknar ngn slags stork. Kan inte alla sånna bara dra till Whistler ist, så kan dom joina alla Californians där?

Hursom så har det blivit lite strö-åkning i systemet pga att det hade varit väldigt svårhanterlig snö utanför repen. 4 av 5 på skalan är inte bra alls.
Körde en linje som både är rolig och jobbig ett par varv idag. En drop mitt i allt, som sen leder till väldigt uppkörd snö, mer eller mindre straightline utför det och sen upp i nästa lift för att sedan köra ner på baksidan av den ryggen. Sjukt najs! Inte så många som hade varit så långt borta på den ryggen heller, så mkt fin snö fanns att hitta.

Ska sova nu...snöar som attan och imorrn ska vi hänga på repen vid gondolen på morgonen för att få lite bra åk.
NO FRIENDS ON A POWDER DAY :P

Laters!

Jag köpte i början av säsongen en fullface hjälm. Skit snygg och bra på alla sätt och vis. MEN jag har bara använt den 2 ggr. Så jag funderar på om jag ska sälja den eller inte.

Jag har kollat på lite lijner som det skulle vara skönt att ha extra skydd om man missar. Och jag klara mig ekonomiskt....men att ha lagt ner typ 2000 spänn på ngt som man inte använder känns lite surt ändå.

Så borde jag ha kvar den för att den kan vara användbar i framtiden?!
Eller ska jag bara sälja av den till högstbjudande?!

Yesterday!.... Yesterday totally ruled! I tordags kväll blev allt klart. Folk hade pratat om att åka dit. Det var tydligen full bil, men till slut hoppade en av och jag fick följa med. Jag, Amelie, Alexis, Christian och Hanna skulle åka till Revelstoke över dagen! För er som inte vet vad Revelstoke är så kan jag börja med att säga att det är ett nyt skidresort som det satsas fantastiskt mkt pengar på. Det nya Whistler tror många att det kommer att bli. Jag har varit mkt skeptisk, men gårdagen fick mig att ändra på det.
Vi lämnade hemmet 07.30 och började vår 15mil långa färd. Det snöade ganska kraftigt och hade tydligen snöat hela natten. Vägarna vär spåriga och jävliga, jäkligt skönt att inte behöva köra då :D Efter ungefär 2h så nådde vi midpoint, Rogers pass, där vi skulle tanka...var tanken. Tyvärr så snöade det änu hårdare än i Golden så att macken i Rogers hade inte öppnat pga detta. Det rådde lite små panik i bilen med tanke på att det var 7mil kvar och att soppan var låg. Det var inte heller det enda problemet. Vi hade bara 15min på oss att ta et beslut, pga att det skulle sprängas laviner i hela passet där man kör och vägen då skulle vara avstängd i 6 timmar. Så att vänta på att macken skulle öppna var inget alternativ. Så vi tog ett beslut om att dra iväg. Det visade sig vara ett bra val eftersom precis när vi anlände till Revvy så stängde dom av vägen!
Trötta hungriga och nöjda med att ha kommit fram drog vi till ett super8 motel där Christian och Hanna skulle köpa liftkort till rabbatterat pris. Vi andra passade på att köpa på oss lite mat. För mig blev det en Pizza sub, en fet baguette med massa götta i på ren svenska. På macken fick man verkligen en bra uppfattning om vad saker och ting egentligen handlar om i Revelstoke. Det är inte skidåknig, inte heller brädåkning. Skotrar överallt! Stora monstertruckliknande pickups med dubbelboggi som hade minst 2 skotrar på flaket. Specialgjorda släp som man kunde ha sex skotrar inuti som man kunde tanka samtliga skotrar från utsidan. Inget snack om att det är skoter centrum i Kanada! Vägen upp till liftarna var nog den sämsta jag sett. Den var kurvigare än Beyonce och ojämnare än Markus Adamsons poker spelande.
Så starten på det hela var väl inte den bästa. Parkeringen såg oxå rätt fattig ut, då det bara var ett stort fält med några koner här och var. Vi kliver ur bilen tar på oss ryggskydd etc. och börjar knata mot huvudbyggnaden, till min förvåning har de satt upp ett rullband upp till gondolen. Hallå eller? Allvarligt talat?!...ett rullband? Lazy bastards!
Är nog bara för alla lata jenkare som ska åka dit och trivas eftersom de inte behöver göra ngt jobbigt själv som att hålla skidor eller...GÅ?! Hemska tanke.....zznark.
Vi stiger in i huvudbyggnaden och det första jag märker är hur Whistler inspirerad stället är. Såg ut som dom har åkt till Whistler och tänkt "så här ska det se ut hos oss....det vore väldigt trevligt!". Själv tycker jag det var lite för turist och alldeles för lite skidåkning.Ett skidåkningens McDonalds. Hursom så skulle vi inte vara kvar i den byggnaden resten av dagen,tack och lov, utan det var ju verkligen dags att klämma lite lagg.
Efter att ha köpt ett endagskort för 44dollar så klev vi då upp på....the rullband of doom. Kände mig jäkligt töntig när jag stod där med mina feta skidor, mina skrikiga kläder och mitt nu....tilltryckta ego. Töntigt ja, men upp kom vi iaf, hela vägen upp till första liften. Liften var en gondol med ganska små "ägg", skidorna på insidan med folket. Det är praktiskt eftersom det inte blir lika vindkänsligt, men bökigt då sex personer med sina långa feta skidor ska försöka sitta där utan ha ihjäl varandra med skidorna. Den gick även väldigt snabbt! Snabbaste gondolen jag ngn suttit i! Så med en hastighet på ca 6m/s susade vi upp för berget och det kändes hur man verkligen ÅT höjdmeter. När gondolen nått toppen så var man inte på...toppen just utan det var en lite transport ner till en fyr-stolare som sedan snabbt och lätt tog en..nästan till toppen. Men den tog en högt nog för att hitta till godheter.
Första åket som vi drog var ett av de finaste åken jag har gjort. En lagom gles skog som, kanske var lite i det flackaste laget på sina ställen men samtidigt helt dränkt i snö. Snow snow snow, överallt. I munnen på gogglarna. Jag tror ni fattar! Men en sån start gör att man verkligen börjar undra vad f*n man gör i Kicking Horse?! Tyvärr var resten av åket inte alls lika glamouröst. Det var mer glamourlöst. Stora pucklar och stora träd mitt i backen här och var, så var väl helhetsintrycket inte lika coolt efter ett helt åk. Men fortfarande var det ett bra ställe.
Även i systemet kunde man känna av en likhet med Whistler när man kollade åp hur det var designat med smarta transporter och liftar där det behövs. Kicking är fint men klantigt bygt, tre liftar till och midmountain station är nog vad som skulle behövas. Vi fortsatte med att köra hela vägen ner till gondolen för att sedan åka upp för round 2! Snabbt upp igen och nästa åk var lika grymt. Lååångt skogsåk bland glesare skog stod på menyn och vi bara bombade ner i fallinjen hoppandes på allt vi såg, det blir inte mkt roligare än så! Men sen så var det ner i puckelpisten igen, inte lika porrigt. Tredje åket så bestämde vi oss för att köra skidåkarens höger av berget ist för vänster som vi började med. As fin skog med pillows och allt annat man skulle vilja ha på menyn. Så åket var najs och det avslutades med att komma ner till en pist som ledde en till fyr-stols liften som innebar att man kunde köra varv på varv just den skogen utan att behöva åka hela vägen ner till botten för att komma upp. Nästkommande åk var helt ok, men inget extra tufft...så att säga.
MEN SISTA åket...OMG sista åket! Knatade upp till toppen och hittade en fin linje ner där det bara var att bomba ner i fallinjen och sedan skråade ut utanför systemet där vi hittade grymming skogen. Ett långt fint åk hela vägen ner till en cat-track som ledde tillbaka till. Alla kom ner...förutom Amelie. Vi hade inte sett henne på ett tag, men vi trodde att hon redan hade åkt ner. Så vi stod som oroliga föräldrar och undrade vart honom hade tagit vägen. Varje person som kom ner hoppades man att det var Amelie, men det var det aldrig. Vi väntade och väntade, och efter 10 minuter bestämde vi oss att åka ner mot liften. Om hon inte skulle vara där så skulle vi kunna kontakta ski-patrolers. Som tur var så hittade vi henne halvvägs ner för cat-tracken. Så det var jäkligt skönt att se henne vid liv. Anledningen till att vi var så oroliga var att det dog en på öppningsdagen i Revelstoke i en sk. treewell. En treewell är tomrummet som uppstår mellan stammen och snön vid ett större träd när det snöat mkt. Det dör fler i treewells varje år än i laviner i Kanada. Detta plus att Amelie är en notorisk framåtramlare, och just framåt är det hållet man verkligen inte vill ramla ner i en treewell. Det åket fick avsluta dagen som alla kände hade blivit en riktigt fin och bra dag. Dagen avslutades med att knata runt i stan och kolla efter kläder och ngt ställe att käka på. Själv hittade jag suuuuperoola kläder från The Lifetime Collective (www.lifetimecollective.com), som är ett Vancouver baserat företag som gör sköna street kläder med lite twist på. Inte så dyra och jäkligt speciella, 100dollar för ett par jeans som är sketsnygga...JA TACK! Ska fixa upp lite bilder och videos från resan....
Laters!!

Söndas.....ja...det var en egendomlig dag. Trodde att jag skulle vara bakis med tanke på att jag drack ett par bärs på lördagen (var ju trots allt partej), men så var inte fallet. Trötta och vissa...lite slitna satt vi framför TV:n och glodde på Idea (sjukt bra skidfilm för övrigt), och då fick vi just en...idé.
Vi tog våran bil och våra skidor/brädor och körde iväg för att leta efter lite grymma spots. Pga fyrhjulsdrift, eller rättare sagt den totala avsaknaden av, kom vi inte hela vägen upp på berget. Vi körde faktiskt fast i ett jävla dike. Vi kom loss efter 10 min så det var inte så tungt. Vi hade ju trots allt åkt iväg för att få åka lite skidor. Så skidor skulle åkas!
Brant åkning var ju helt utesluten, samma anledning som med fyrhjulsdriften, så vi fick ta till andra medel. Det visade sig att vår bil var duglig att ha att tolka efter. Jäkligt kompetent på just detta! 70knyck på skidor efter bil var sjukt roligt! När man for bakom bilen hade man stora leendet på. Kändes mer som att wakeboarda än att åka skidor.
Vi körde ett par repor innan vi bestämde oss för att byta plats.
Vi åkte en kort sväng och såg sedan ett sjysst, rätt brant, fält med en mini kicker (hopp) i mitten. Kändes som världens skönaste åk på toppen. Där var det riktigt gun smoke snö, lätt som aldrig förr var den! Så förväntningarna var höga. MEN, för det finns det ofta, så var snön i själva branten helt kass. Troligtvis väldigt exponerad av både sol och vind. Så det var välrdens skare, det var bara att hänga i och hålla fast. Rätt roligt åk MEN, igen, inget man gör fler gånger.
Nästa spot var en skola där det fanns en skatepark. Så lite rails och lite boxar (curbs kanske det heter på skateslang) hittade vi. Va rätt kasst....så inte så mkt att säga om det.
Sista spoten för dagen var på 12 gatan. alltså väääldigt nära 13 gatan där vi bor. Några snubbar där som har byggt en liten minipark med lite roliga features! Körde lite skutt och spinns på det innan det var dags för att dra hem. Bilder längst ner på sidan.

Igår!! OMG Igår omg igår, körde vi T2,5! Hajken dit har blivit väldigt lätt. Rena rama trappan upp till T2, sedan lite sidespetting med skidorna till slutdestination T2,5.
Fint åk i ett antal fallhöjd. Micke krashade lite roligt efter en 10meters klippa, och jag brände på gött hela vägen ner. Hittade tom en lite roller (liten kulle) som jag tog ett jäkla skutt på. Längsta flyget för säsongen var ett faktum! Efter rännan var det en bra lite skog som slutade i snårskog och en lätt travers tillbaka till cat-tracken och systemet.
Vi drog in och käkade en bit mat och träffade på några av svenskarna. Lisa, Emanuel och Anna (nykomna svenskar) kom iklampandes efter ett tag. De hade till min förvåning bootpackat (gått utan hudar) upp till Reudys. Mkt imponerande må jag säga då det tar ca 20 min med hudar, och det tar lätt dubbla tiden att bootpacka. Cudos!
Emanuel som skulle till Alperna dagen efter hade lust att hänga med oss till T2,5. Men gänget var trötta och frusna och orkade inte vänta på att han skulle få i sig lite sushi.
Så andra hajken blev än kvickare än första. Vi hajkade ikapp ett annat svensk gäng (de som vi på fest hos på lördagen, och ja...jag vet. Det är mkt svennar här!) som oxå skulle upp på T2.
Vårat andra åk blev inte riktigt lika bra som första eftersom vi drog ner i rännan som låg vänster om den bra rännan vi tog åket innan. Men ändå var det ett jäkligt fint åk. Jag drog ner först i rännan som jag verkligen trodde var den mest lavinfarliga på denna sidan Cheops. Jag höll mig låååång in på rigden (högsta punkten i en ränna...mest safe att vara på om en lavin skulle gå) ända till det var dags att leta sig ner bland stenarna. Det smattrade gött i belaget när jag for ner för branten. Därefter tog jag en tvär vänster sväng för att dirigera de andra så de skulle få ett bra åk ner. "Håll jäkligt långt åt vänster!!! Det är bara sten på höger och på mitten!!!" skrek jag. Nåja.... de åkte inte på vänste sida...så de fick lite sten under sig. Should have listned hey?!

Idag sög...punkt slut. Erik köpte nya feeeta skis. Line Prophete 130. Fat fuckers!

Inte mkt att raportera. Blev lite pist åk...... that´s it.

JOOO. Såg en bra dokumentär oxå... zeitgeist ...tror jag att det stavas. mkt bra!

Laters

Idag, äntligen I might add, for vi iväg till Rogers Pass som ligger 8 mil från Golden. Det är ett välkänt ställe bland oss offpist entusiaster. Det finns inga liftar...alls. Så för att få åka 1000 höjdmeter får man lov att gå 1000 höjdmeter. Segt men gött, eller ja...iaf när man ska börja sin desent.
Jag, Jim, Jonas och Alexis drog iväg tidigt på morgonen för att kunna ta ett par åk i Rogers. Det första vi möts av när vi ska svänga från golden är att vägen till Calgary är avstäng och att det var väldigt begränsad siktö. Vilket det verkligen var eftersom det hade snöat torr snö som yrde runt på vägen. Givetvis var det ju inofficiella lastbilsdagen (kändes det som) så vägen kryllade av 18 hjulingar med bred last. Kul....verkligen. Inte nog med att dom är stora och många, de kr även som idioter. Så ca 10min utanför Golden så blinkade folk på oss. Eftersom vår kära F-150 är lite kass på att få igång halvljusen ibland så trodde vi att det var det som var på tapeten ....att folk tyckte vi borde ha ljuset igång. Men efter att vi passerat ett krön så ser vi varför de blinkade på oss. Då hade det vält en gigantisk lastbil som inte äns låg kvar på vägen. Vi visste inte om ngn hade blivit skadad utan vi körde chockade och mer försiktigare än tidigare därifrån.50min senare så var vi på plats. Smått trötta och en aning stela vacklar vi ur pärlan och drar in till Lodgen. Dit in MÅSTE man gå för att få tillstånd till att få åka på deras vackra berg. Finns inte så mkt info om Rogers på nätet vilket gör att man måste gå in till Lodgen för att få reda på var det är ok och inte ok att åka. Riktigt bra då alla tvingas lyssna på deras snack om hur försiktig man bör vara osv. "If I see you on a closed area...I will shoot you down with my howitzer and you will die" sa han med glimten i ögat. Han rekomenderade ett åk till oss eftersom det var våran första gång i Rogers. Det skulle ta ett par timmar att gå, men sen skulle det vara fin skogsåkning hela vägen ner. Najs tänkte vi och gick därifrån, satte på oss turutrustning (spade, sond, tranciever och hudar/snöskor) Vi kände oss lite felaktigt utrustade om man ser till vad alla andra hade för utrustning. Vi hade stora tunga styva lagg med tunga bindningar, alla andra hade tvärtom.
Iaf så drog knatandet igång. 2 timmar och massa svordommar och en hel del kickturns senare så slog vi "läger" för att käka mat. Det va riktigt gott med äggmacka med salami må jag säga. De andra hade mer seriös mat med sig som kyckling och pasta. Nåja... Lunchen satt som en käftsmäll och allt var good times. Dock börjar man ju frysa lite lätt när man suttit i 15min i -15. Så vi klunsade om vem som skulle åka första, för att det skulle bli rättvist. Jonas vann klunsningen och rekade linje och satte skidorna i fallriktningen. KILLE KOM KNAPPT FRAMÅT!! Det som såg ut att vara minipillows och rollers förvandlades till minikullar och man åkte rakt över. Svänga var det knappt att tala om. Sjukt djup snö...och lätt som mjöl! Helt sjukt! Jag skojar inte när jag säger att snön gick över halva låret hela tiden och ibland högre. De svängarna som farten tillät bjöd på snösprut som hette duga. Rakt upp i fejjan! Jim på sin bräda fick snö över hela sig trots att han inte svängde ett skit....kanppt. Stokade och förvirrade så kilade vi ner resten av åket, bit för bit. Lika glada för varje sväng som gjorde. Åket var kort men sjukt sweet.
Andra åket så började vi hajka en bit utanför skogen. Detta val ledde oss bra mkt snabbare upp för beget och vi kom säkert 80 fallhöjd högre på än förra gången på kortare tid. Skogen började dock att täta på och Alexis som gjorde sin första skinhajk för säsongen var rätt trött. Så jag föreslog att dra en åk nerför sidan av skogen. Sagt och gjort så stod vi alla där startklara. Jag fick åka först eftersom jag redan hade rekat och valt linje. Ett litet drop över en gran två svängar för att sedan straightlina ut ur skogen var planen. Sjävla åket blev annorlunda när jag väl var i det. Jag började med trädet, droppet satt perfa, men snön var än djupare än förra åket. Change of plan helt enkelt. Det blev en jäkla massa svängar runt träd. Jäkligt fint eftersom den här gången så var det möjligt att svänga eftersom det var bra mkt brantare. Jag ljuger inte när jag säger att så djup snö och så sköna svängar har jag ALDRIG varit med om. Kände mig som Will Burks från de sjuka puder scenerna från Jackson när jag studsade fram och la ner....hela mig i svängarna. Snö överallt...i käften in i jackan. Men jag var glad, så bra snö har jag aldrig fått känna på. Jag stannade till längst ner i åket och väntade med ett leende på läpparna på de andra. "Det är bara att kötta på...det är inget drop!!" skrek jag till dom. Allas åk såg helt sjuka ut, det sprutade tonvis med snö överallt och alla var lika stokade som jag när dom kom ner. Glada och jävliga drog vi neråt, jag i täten Alexis och co tätt därefter. Vi avslutade dagen med en pillow line som var gött fin. Som mest kunde man få fem på rad. Men så var det där med mkt snö och dåligt med fart. Så det blev...3..typ. Men sjukt skoj var det!
Vid bilen och lodgen för den delen gick vi in för att läman in ett papper för att visa att vi har kommit tillbaka från hajken och att allt är ok. Berättade hur stokade vi var på stället och att vi skulle komma fler gånger. Vi började snacka om att det var lite tungt att gå varpå han undrade vad vi hade för utrustning. Mest intresserad blev han i Alexis skidor. Ett par Hendryx (www.hendryxskis.se) Purple Haze. Alexis förklarade att det var en svensk som gjorde dom för hand. "Aha" svarade killen. "Have you seen these skis??" frågade han oss och plockade upp en hemsida. Lokomotiv skis!!! "Yeah! I know that guy. Karl" sa jag eftersom jag då...känner honom. Så jag lämnade tel och ett kort meddelande till Karl....så...Karl..om du läser det här så måste du ringa och vi måste tura i Rogers! Jäkligt häftigt!

Resten är historia.



Foto: Jonas Lengquist