pereverywhere

Vaknade tidigt som satan. Det hade snöat hela natten, men trots det så stod det bara 6cm ny snö på Kickings hemsida. Lite trist tänkte vi när vi var på väg ut till bilen. Men den inställningen ändrades snabbt då vi såg att det skulle bli en riktigt fin dag med solsken och allt! Men vad möts vi av när vi kommer fram till resorten?? GONDOLEN ÄR STÄNGD?! Såklart ska den vara stängd när vi kämpat oss upp tidigt på morgonen. Jävla surt!
Mkt vind i Kicking betyder avstängd gondol. Många locals funderar på att bygga ett vindskydd runt vindsensorn så de inte stannar lika ofta.
Vi fick göra det bästa av situationen och gick iväg till Pioneer chair, som är en sketen tvåstolslift som säkert fyller tresiffrigt snart. Vi tog ett åk där och ville inte göra annat än att åka hem. Men precis då det såg som mörkast ut och hemresan kändes som varmast så öppnade gondolen.
Jag och Jonas drog ner till stairway to heaven liften som stod på stand-by.
Klockan 11 så hade jag gjort ett åk, och då hade vi varit där sedan 9....inte skoj! Vid stairway liften stod en jäkla massa folk. Jag träffade Jay där som stod och rökte och försökte lära sig nya trix med staven....nåja :P
Efter många om och men så öppnade även den liften och skidåkning nalkades! Jag och Jonas körde längs med Redemption ridge för att hitta lite bra snö...och det fann vi. Mellan träden där ingen annan hade åkt på ett tag surfade vi runt och fick face-shot på face-shot....sjukt kul! Vi körde samma vända tre gånger innan vi kände att det var dags att åka ner och käka.
Så vi styrde skidorna mot Compton som är ett bra och halvbrant åk som ofta har bra snö. Vi var bland de första som var där och vi kunde shredda ner i lugn och ro för att sedan dra ner i skogen i Fuezbowl. Skogen var...som alltid...grym, och vi flög fram bland träd och sten.
Sista biten är bara pist. En straightline hela vägen ner var det enda man orkade efter att skogen hade manglat ner benen.
Nere på day lodge mötte vi upp med Emil och de andra för en snabb lunch för att sedan dra ut mot sista åket för dagen. Vi käkade upp bestämde ställe, satte oss i liften och drog ner mot G7 hörnet (läääääängst åt skidåkarens vänster i systemet). Duckade lite rep och kom in mot en jäkligt snävt och trångt spår som man får ta det lite försiktigt på eftersom det är ganska så exponerat (höga klippor nära spåret). De flesta hade åkt där innan....till den skaran kunde inte Jonas räkna sig till. Han kom med liite för mkt fart...skulle stanna vid mig...gled ett par cm för långt fram och bang...for ner för ett 15m stup. Jag blev skitskraj och började skrika efter honom...första gången inget svar...andra gången..."jag mår bra...haha". Vi trodde att han minst hade brutit ett ben eller två men han klarade sig oskadd! Helt otroligt.
Det fick bli slutet på dagen och vi drog hem nöjda och glada! :D