pereverywhere

Yesterday!.... Yesterday totally ruled! I tordags kväll blev allt klart. Folk hade pratat om att åka dit. Det var tydligen full bil, men till slut hoppade en av och jag fick följa med. Jag, Amelie, Alexis, Christian och Hanna skulle åka till Revelstoke över dagen! För er som inte vet vad Revelstoke är så kan jag börja med att säga att det är ett nyt skidresort som det satsas fantastiskt mkt pengar på. Det nya Whistler tror många att det kommer att bli. Jag har varit mkt skeptisk, men gårdagen fick mig att ändra på det.
Vi lämnade hemmet 07.30 och började vår 15mil långa färd. Det snöade ganska kraftigt och hade tydligen snöat hela natten. Vägarna vär spåriga och jävliga, jäkligt skönt att inte behöva köra då :D Efter ungefär 2h så nådde vi midpoint, Rogers pass, där vi skulle tanka...var tanken. Tyvärr så snöade det änu hårdare än i Golden så att macken i Rogers hade inte öppnat pga detta. Det rådde lite små panik i bilen med tanke på att det var 7mil kvar och att soppan var låg. Det var inte heller det enda problemet. Vi hade bara 15min på oss att ta et beslut, pga att det skulle sprängas laviner i hela passet där man kör och vägen då skulle vara avstängd i 6 timmar. Så att vänta på att macken skulle öppna var inget alternativ. Så vi tog ett beslut om att dra iväg. Det visade sig vara ett bra val eftersom precis när vi anlände till Revvy så stängde dom av vägen!
Trötta hungriga och nöjda med att ha kommit fram drog vi till ett super8 motel där Christian och Hanna skulle köpa liftkort till rabbatterat pris. Vi andra passade på att köpa på oss lite mat. För mig blev det en Pizza sub, en fet baguette med massa götta i på ren svenska. På macken fick man verkligen en bra uppfattning om vad saker och ting egentligen handlar om i Revelstoke. Det är inte skidåknig, inte heller brädåkning. Skotrar överallt! Stora monstertruckliknande pickups med dubbelboggi som hade minst 2 skotrar på flaket. Specialgjorda släp som man kunde ha sex skotrar inuti som man kunde tanka samtliga skotrar från utsidan. Inget snack om att det är skoter centrum i Kanada! Vägen upp till liftarna var nog den sämsta jag sett. Den var kurvigare än Beyonce och ojämnare än Markus Adamsons poker spelande.
Så starten på det hela var väl inte den bästa. Parkeringen såg oxå rätt fattig ut, då det bara var ett stort fält med några koner här och var. Vi kliver ur bilen tar på oss ryggskydd etc. och börjar knata mot huvudbyggnaden, till min förvåning har de satt upp ett rullband upp till gondolen. Hallå eller? Allvarligt talat?!...ett rullband? Lazy bastards!
Är nog bara för alla lata jenkare som ska åka dit och trivas eftersom de inte behöver göra ngt jobbigt själv som att hålla skidor eller...GÅ?! Hemska tanke.....zznark.
Vi stiger in i huvudbyggnaden och det första jag märker är hur Whistler inspirerad stället är. Såg ut som dom har åkt till Whistler och tänkt "så här ska det se ut hos oss....det vore väldigt trevligt!". Själv tycker jag det var lite för turist och alldeles för lite skidåkning.Ett skidåkningens McDonalds. Hursom så skulle vi inte vara kvar i den byggnaden resten av dagen,tack och lov, utan det var ju verkligen dags att klämma lite lagg.
Efter att ha köpt ett endagskort för 44dollar så klev vi då upp på....the rullband of doom. Kände mig jäkligt töntig när jag stod där med mina feta skidor, mina skrikiga kläder och mitt nu....tilltryckta ego. Töntigt ja, men upp kom vi iaf, hela vägen upp till första liften. Liften var en gondol med ganska små "ägg", skidorna på insidan med folket. Det är praktiskt eftersom det inte blir lika vindkänsligt, men bökigt då sex personer med sina långa feta skidor ska försöka sitta där utan ha ihjäl varandra med skidorna. Den gick även väldigt snabbt! Snabbaste gondolen jag ngn suttit i! Så med en hastighet på ca 6m/s susade vi upp för berget och det kändes hur man verkligen ÅT höjdmeter. När gondolen nått toppen så var man inte på...toppen just utan det var en lite transport ner till en fyr-stolare som sedan snabbt och lätt tog en..nästan till toppen. Men den tog en högt nog för att hitta till godheter.
Första åket som vi drog var ett av de finaste åken jag har gjort. En lagom gles skog som, kanske var lite i det flackaste laget på sina ställen men samtidigt helt dränkt i snö. Snow snow snow, överallt. I munnen på gogglarna. Jag tror ni fattar! Men en sån start gör att man verkligen börjar undra vad f*n man gör i Kicking Horse?! Tyvärr var resten av åket inte alls lika glamouröst. Det var mer glamourlöst. Stora pucklar och stora träd mitt i backen här och var, så var väl helhetsintrycket inte lika coolt efter ett helt åk. Men fortfarande var det ett bra ställe.
Även i systemet kunde man känna av en likhet med Whistler när man kollade åp hur det var designat med smarta transporter och liftar där det behövs. Kicking är fint men klantigt bygt, tre liftar till och midmountain station är nog vad som skulle behövas. Vi fortsatte med att köra hela vägen ner till gondolen för att sedan åka upp för round 2! Snabbt upp igen och nästa åk var lika grymt. Lååångt skogsåk bland glesare skog stod på menyn och vi bara bombade ner i fallinjen hoppandes på allt vi såg, det blir inte mkt roligare än så! Men sen så var det ner i puckelpisten igen, inte lika porrigt. Tredje åket så bestämde vi oss för att köra skidåkarens höger av berget ist för vänster som vi började med. As fin skog med pillows och allt annat man skulle vilja ha på menyn. Så åket var najs och det avslutades med att komma ner till en pist som ledde en till fyr-stols liften som innebar att man kunde köra varv på varv just den skogen utan att behöva åka hela vägen ner till botten för att komma upp. Nästkommande åk var helt ok, men inget extra tufft...så att säga.
MEN SISTA åket...OMG sista åket! Knatade upp till toppen och hittade en fin linje ner där det bara var att bomba ner i fallinjen och sedan skråade ut utanför systemet där vi hittade grymming skogen. Ett långt fint åk hela vägen ner till en cat-track som ledde tillbaka till. Alla kom ner...förutom Amelie. Vi hade inte sett henne på ett tag, men vi trodde att hon redan hade åkt ner. Så vi stod som oroliga föräldrar och undrade vart honom hade tagit vägen. Varje person som kom ner hoppades man att det var Amelie, men det var det aldrig. Vi väntade och väntade, och efter 10 minuter bestämde vi oss att åka ner mot liften. Om hon inte skulle vara där så skulle vi kunna kontakta ski-patrolers. Som tur var så hittade vi henne halvvägs ner för cat-tracken. Så det var jäkligt skönt att se henne vid liv. Anledningen till att vi var så oroliga var att det dog en på öppningsdagen i Revelstoke i en sk. treewell. En treewell är tomrummet som uppstår mellan stammen och snön vid ett större träd när det snöat mkt. Det dör fler i treewells varje år än i laviner i Kanada. Detta plus att Amelie är en notorisk framåtramlare, och just framåt är det hållet man verkligen inte vill ramla ner i en treewell. Det åket fick avsluta dagen som alla kände hade blivit en riktigt fin och bra dag. Dagen avslutades med att knata runt i stan och kolla efter kläder och ngt ställe att käka på. Själv hittade jag suuuuperoola kläder från The Lifetime Collective (www.lifetimecollective.com), som är ett Vancouver baserat företag som gör sköna street kläder med lite twist på. Inte så dyra och jäkligt speciella, 100dollar för ett par jeans som är sketsnygga...JA TACK! Ska fixa upp lite bilder och videos från resan....
Laters!!