pereverywhere

Idag, äntligen I might add, for vi iväg till Rogers Pass som ligger 8 mil från Golden. Det är ett välkänt ställe bland oss offpist entusiaster. Det finns inga liftar...alls. Så för att få åka 1000 höjdmeter får man lov att gå 1000 höjdmeter. Segt men gött, eller ja...iaf när man ska börja sin desent.
Jag, Jim, Jonas och Alexis drog iväg tidigt på morgonen för att kunna ta ett par åk i Rogers. Det första vi möts av när vi ska svänga från golden är att vägen till Calgary är avstäng och att det var väldigt begränsad siktö. Vilket det verkligen var eftersom det hade snöat torr snö som yrde runt på vägen. Givetvis var det ju inofficiella lastbilsdagen (kändes det som) så vägen kryllade av 18 hjulingar med bred last. Kul....verkligen. Inte nog med att dom är stora och många, de kr även som idioter. Så ca 10min utanför Golden så blinkade folk på oss. Eftersom vår kära F-150 är lite kass på att få igång halvljusen ibland så trodde vi att det var det som var på tapeten ....att folk tyckte vi borde ha ljuset igång. Men efter att vi passerat ett krön så ser vi varför de blinkade på oss. Då hade det vält en gigantisk lastbil som inte äns låg kvar på vägen. Vi visste inte om ngn hade blivit skadad utan vi körde chockade och mer försiktigare än tidigare därifrån.50min senare så var vi på plats. Smått trötta och en aning stela vacklar vi ur pärlan och drar in till Lodgen. Dit in MÅSTE man gå för att få tillstånd till att få åka på deras vackra berg. Finns inte så mkt info om Rogers på nätet vilket gör att man måste gå in till Lodgen för att få reda på var det är ok och inte ok att åka. Riktigt bra då alla tvingas lyssna på deras snack om hur försiktig man bör vara osv. "If I see you on a closed area...I will shoot you down with my howitzer and you will die" sa han med glimten i ögat. Han rekomenderade ett åk till oss eftersom det var våran första gång i Rogers. Det skulle ta ett par timmar att gå, men sen skulle det vara fin skogsåkning hela vägen ner. Najs tänkte vi och gick därifrån, satte på oss turutrustning (spade, sond, tranciever och hudar/snöskor) Vi kände oss lite felaktigt utrustade om man ser till vad alla andra hade för utrustning. Vi hade stora tunga styva lagg med tunga bindningar, alla andra hade tvärtom.
Iaf så drog knatandet igång. 2 timmar och massa svordommar och en hel del kickturns senare så slog vi "läger" för att käka mat. Det va riktigt gott med äggmacka med salami må jag säga. De andra hade mer seriös mat med sig som kyckling och pasta. Nåja... Lunchen satt som en käftsmäll och allt var good times. Dock börjar man ju frysa lite lätt när man suttit i 15min i -15. Så vi klunsade om vem som skulle åka första, för att det skulle bli rättvist. Jonas vann klunsningen och rekade linje och satte skidorna i fallriktningen. KILLE KOM KNAPPT FRAMÅT!! Det som såg ut att vara minipillows och rollers förvandlades till minikullar och man åkte rakt över. Svänga var det knappt att tala om. Sjukt djup snö...och lätt som mjöl! Helt sjukt! Jag skojar inte när jag säger att snön gick över halva låret hela tiden och ibland högre. De svängarna som farten tillät bjöd på snösprut som hette duga. Rakt upp i fejjan! Jim på sin bräda fick snö över hela sig trots att han inte svängde ett skit....kanppt. Stokade och förvirrade så kilade vi ner resten av åket, bit för bit. Lika glada för varje sväng som gjorde. Åket var kort men sjukt sweet.
Andra åket så började vi hajka en bit utanför skogen. Detta val ledde oss bra mkt snabbare upp för beget och vi kom säkert 80 fallhöjd högre på än förra gången på kortare tid. Skogen började dock att täta på och Alexis som gjorde sin första skinhajk för säsongen var rätt trött. Så jag föreslog att dra en åk nerför sidan av skogen. Sagt och gjort så stod vi alla där startklara. Jag fick åka först eftersom jag redan hade rekat och valt linje. Ett litet drop över en gran två svängar för att sedan straightlina ut ur skogen var planen. Sjävla åket blev annorlunda när jag väl var i det. Jag började med trädet, droppet satt perfa, men snön var än djupare än förra åket. Change of plan helt enkelt. Det blev en jäkla massa svängar runt träd. Jäkligt fint eftersom den här gången så var det möjligt att svänga eftersom det var bra mkt brantare. Jag ljuger inte när jag säger att så djup snö och så sköna svängar har jag ALDRIG varit med om. Kände mig som Will Burks från de sjuka puder scenerna från Jackson när jag studsade fram och la ner....hela mig i svängarna. Snö överallt...i käften in i jackan. Men jag var glad, så bra snö har jag aldrig fått känna på. Jag stannade till längst ner i åket och väntade med ett leende på läpparna på de andra. "Det är bara att kötta på...det är inget drop!!" skrek jag till dom. Allas åk såg helt sjuka ut, det sprutade tonvis med snö överallt och alla var lika stokade som jag när dom kom ner. Glada och jävliga drog vi neråt, jag i täten Alexis och co tätt därefter. Vi avslutade dagen med en pillow line som var gött fin. Som mest kunde man få fem på rad. Men så var det där med mkt snö och dåligt med fart. Så det blev...3..typ. Men sjukt skoj var det!
Vid bilen och lodgen för den delen gick vi in för att läman in ett papper för att visa att vi har kommit tillbaka från hajken och att allt är ok. Berättade hur stokade vi var på stället och att vi skulle komma fler gånger. Vi började snacka om att det var lite tungt att gå varpå han undrade vad vi hade för utrustning. Mest intresserad blev han i Alexis skidor. Ett par Hendryx (www.hendryxskis.se) Purple Haze. Alexis förklarade att det var en svensk som gjorde dom för hand. "Aha" svarade killen. "Have you seen these skis??" frågade han oss och plockade upp en hemsida. Lokomotiv skis!!! "Yeah! I know that guy. Karl" sa jag eftersom jag då...känner honom. Så jag lämnade tel och ett kort meddelande till Karl....så...Karl..om du läser det här så måste du ringa och vi måste tura i Rogers! Jäkligt häftigt!

Resten är historia.



Foto: Jonas Lengquist