Världens bästa to sämsta åk.
Yes.....idag hajkade vi ena bete. Jag ville hajka T2, men blev nerröstad och vi styrde mot Reudys istället. Skulle egentligen dra till Molars som är tre ridgar bort. Tar.....2-3 timmar att ta sig dit. Men lär vara värt slitet har jag hört.
Anyhow så kom vi på på Reudys och börjar kitta om oss efter ca 30 minuter hajkande. Vi hinner inte mer än dra på oss jackorna innan en snubbe kommer förbi och skriker till "shit...the whole face has ripped!!! I skinned that yesterday!" och pekar mot ridgen bortom Molars. Heeela bergssidan hade släppt. Lavinen from hell! Så djup att man kunde se en hel del stenar, och säkert 200m bred. Det enda man hoppas då är att det inte var startad av en människa. Har redan dött 9 st den här vintern i BC, varav 2 var på julafton. Better safe than sorry tänkte vi och struntade i Molars som visserligen var åkt nyligen men har samma egenskaper som den sidan som släppte hade. Så vi tog det säkra men samtidigt oprövade åket att åka längs med kammen ner till dalen.
Första 100m var så vindpackat att man fick hoppa in svängarna för att man skulle få ngt fäste alls. Det vara inte så länge för efter första flacka partiet kom en sjysst brant som var orörd, dock lite vindpiskad. Så vi lekte ner mellan träden. Det ekade ett och annat "yeeehooo" mellan träden och snön yrde friskt. Vi åkte en åt gången för att man drog upp så stora snömoln efter sig så att det var omöjligt att se ngt framför sig om man åkte tätt efter ngn.
Jag, Emil, Amelie och Jonas stod längst ner på åket strax innan den täta skogen. Alla hade stora leenden och det pratades om bästa åket än så länge. Strax därpå kommer Jim farandes.."ORRRGASSM!" skriker han. Alla är sjukt nöjda och samtliga trodde att det skulle vara hyffsat smooth sailng ner till dalen. Shit vad vi hade fel!
Det är nog första gången som åket ner tog längre tid än färden upp. Helvete startades med små små små träd som var delsvis översnöade, sådär småkul att pussla sig ner med 193cm långa spett. En rot som men fastnar på här, en stubbe man inte såg där. Sen var man gött trött och opeppad på resten av färden. Men detta var bara början! Efter skogen kom vi direkt till hinder nummer ett, ett vattenfall drygt 5 meter högt. Emil hittade en sjysst väg ner som han funderade på ett tag, ett träd som bildade en stor kudde som var ca 2 meter från kanten av vattenfallet. Så planen var alltså att först hoppa ner på kudden sedan hoppa vidare ner till marken..taadaa! Men så blev det inte för att vi hade ingen aningn om kudden skulle vara stabil nog att hoppa på eller om den bara skulle ge sig. Det var första hindret...det lätta hindret. Hinder nummer två var ännu ett vattenfall. Detta än högre och med inga alternativa vägar ner som drop, pillows eller rännor. Det var bara att dra av sig skidorna och klättra ner för skien. När man hade kommit ner och vände sig om för att se hur det såg ut nerifrån så såg vi att den plattformen vi stod på var bara snö! Vi kunde lika kärna ha trillat ner i ett hål och spolats ner i bäcken!
Två hinder avklarade sen var resten ren formalia.
Åket var grymt bra..men jag vet inte om "the juice was worth the squeeze" så att säga.
Har även fixat nya goggles idag. Ni som känner mig lite närmre vet att jag är rätt duktig på att få saker reklammerade. Så mina vackra Spy soldier brillor föll i bitar för två veckor sedan, så jag gick in i en lokal brädaffär som sålde spy och fick dom ivägskickade. Idag fick jag hämta ut ett par nya. Efter lite förhanldande och lite pengautväxling gick jag nöjd från affären med ett par nya Anon Realm Modpod med en extra lins, en blå rackare för sämre ljus ....som det oftast är här i Golden.
Det är typ det som har hänt idag.
Later!!
BTW...bilder kommer snart!
Anyhow så kom vi på på Reudys och börjar kitta om oss efter ca 30 minuter hajkande. Vi hinner inte mer än dra på oss jackorna innan en snubbe kommer förbi och skriker till "shit...the whole face has ripped!!! I skinned that yesterday!" och pekar mot ridgen bortom Molars. Heeela bergssidan hade släppt. Lavinen from hell! Så djup att man kunde se en hel del stenar, och säkert 200m bred. Det enda man hoppas då är att det inte var startad av en människa. Har redan dött 9 st den här vintern i BC, varav 2 var på julafton. Better safe than sorry tänkte vi och struntade i Molars som visserligen var åkt nyligen men har samma egenskaper som den sidan som släppte hade. Så vi tog det säkra men samtidigt oprövade åket att åka längs med kammen ner till dalen.
Första 100m var så vindpackat att man fick hoppa in svängarna för att man skulle få ngt fäste alls. Det vara inte så länge för efter första flacka partiet kom en sjysst brant som var orörd, dock lite vindpiskad. Så vi lekte ner mellan träden. Det ekade ett och annat "yeeehooo" mellan träden och snön yrde friskt. Vi åkte en åt gången för att man drog upp så stora snömoln efter sig så att det var omöjligt att se ngt framför sig om man åkte tätt efter ngn.
Jag, Emil, Amelie och Jonas stod längst ner på åket strax innan den täta skogen. Alla hade stora leenden och det pratades om bästa åket än så länge. Strax därpå kommer Jim farandes.."ORRRGASSM!" skriker han. Alla är sjukt nöjda och samtliga trodde att det skulle vara hyffsat smooth sailng ner till dalen. Shit vad vi hade fel!
Det är nog första gången som åket ner tog längre tid än färden upp. Helvete startades med små små små träd som var delsvis översnöade, sådär småkul att pussla sig ner med 193cm långa spett. En rot som men fastnar på här, en stubbe man inte såg där. Sen var man gött trött och opeppad på resten av färden. Men detta var bara början! Efter skogen kom vi direkt till hinder nummer ett, ett vattenfall drygt 5 meter högt. Emil hittade en sjysst väg ner som han funderade på ett tag, ett träd som bildade en stor kudde som var ca 2 meter från kanten av vattenfallet. Så planen var alltså att först hoppa ner på kudden sedan hoppa vidare ner till marken..taadaa! Men så blev det inte för att vi hade ingen aningn om kudden skulle vara stabil nog att hoppa på eller om den bara skulle ge sig. Det var första hindret...det lätta hindret. Hinder nummer två var ännu ett vattenfall. Detta än högre och med inga alternativa vägar ner som drop, pillows eller rännor. Det var bara att dra av sig skidorna och klättra ner för skien. När man hade kommit ner och vände sig om för att se hur det såg ut nerifrån så såg vi att den plattformen vi stod på var bara snö! Vi kunde lika kärna ha trillat ner i ett hål och spolats ner i bäcken!
Två hinder avklarade sen var resten ren formalia.
Åket var grymt bra..men jag vet inte om "the juice was worth the squeeze" så att säga.
Har även fixat nya goggles idag. Ni som känner mig lite närmre vet att jag är rätt duktig på att få saker reklammerade. Så mina vackra Spy soldier brillor föll i bitar för två veckor sedan, så jag gick in i en lokal brädaffär som sålde spy och fick dom ivägskickade. Idag fick jag hämta ut ett par nya. Efter lite förhanldande och lite pengautväxling gick jag nöjd från affären med ett par nya Anon Realm Modpod med en extra lins, en blå rackare för sämre ljus ....som det oftast är här i Golden.
Det är typ det som har hänt idag.
Later!!
BTW...bilder kommer snart!
Kommentarer
Postat av: jossa
Anonglajjor!
det har jag med(:
Trackback
