pereverywhere

Var ett jäkla tag sedan jag bloggade sist. Vet inte vad som har hänt med min inspiration.
Har börjat snöa här igen vilket känns jäkligt skoj. Så man har fått en hel del bra åk. Bland annat det åket jag ritade i förra inlägget. Jäkligt rolig linje. Finns inte så många känslor som slår att klara ett åk som man är nervös för till en början. Det jobbigaste med heeeela åket är att hoppa ner i rännan. Då är man as nervös! Men när man väl är i rännan har man som inte tid att vara nervös eller spänd för att man måste ha sån koll på vad man gör och vad nästa move ska vara. Så ner i rännan 3 st fina svängar innan det börjar branta på och smalna till. Sen hoppsväng hoppsväng hoppsväng hoppsväng. Låta sloughet rinnan ner (uttalas sluff och är snö som man satt i rörelse genom att svänga i snön) för att inte bli kastad ur balans av snön som rinner förbi. En sidestep åt höger för att öppna rännan så mkt som möjligt. Peka skidorna och ta första droppet och sedan flyga ut för drop nummer två. Landa skiten och sedan skrika saker som "f**k yeah" och "WOOOOHOOOO" medan man vevar med armarna som en galning! Sjuukt skön känsla! Tänk hattrick i champions league final.....typ :P

Ja, så ofta kör man ju inte så speciella åk. De flesta dagarna så nöjer man sig med att hoppa lite smått och köra fort. Eller lägga ner svängarna så mkt man kan för att få så mkt snö som möjligt i ansiktet. Det är oxå rätt skoj om man säger så :P Idag tex så drog vi en helt sjukt roligt åk på T2. Ett lite skvaller om åket från Martin Den Gode ledde oss dit. Sjysst ränna med lite features om man ville. Avslutas med en klippa...iofs rätt långt ner.. men att ramla är inte att rekomendera. Lisa fick vara guinnea pig och åka först. Det såg sjut bra ut när hon flög ner i snön som yrde omkring henne. Varje sväng gav mer snörök och farten ökade. Jag och Anna stod sjukt stokade uppe och kollade på hennes åk och inga ord fanns. Det var bara... ahhhh!!!! Jag frågade Anna om hon ville köra tvåa men jag fick äran. Körde på rätt bra och fick snö ööööverallt! Efter ett par svängar (befann mig i ett koncentrerat extas under åket) så kom jag ner till Lisa och va sååå jävla glad, stokad, överraska och helt mållös! Det enda jag kunde få ur mig var "det här kan jag leva ett tag på!"....no shit Sherlock. Blickar uppåt och ser Anna susa ner. Återigen så infann sig stoket och Lisa och jag bara glodde. Det är nästan lika kul att se ngn annan dra en skön linje som att göra det själv. Eller ne det är det inte. Det är 100000 ggr roligare att göra det själv. Men det är kul att se andra. Man tacklar ju olika problem på olika sätt, och det är coolt att se andra. Försöka se hur dom tänker och hur de använder terrängen för att ha kul. För det är det livet här handlar om....och skidåkning i allmänhet. Att ha så kul man bara kan.

Vetifan vad jag ska skriva mer just nu. Är rätt trött, har precis vart och kollat på Semi Pro med i stort sett heeela Anchorman gänget, exklusive Steeve Carell. Den var ok..... skulle la ge den 3.5/5 pereverywheres.
Ska ut imorrn och åka lite..kanske fota. Hoppas mest på att få åka Ozone åket igen och naila det igen fast få det på film den här gången.

Over n out!